Är det fler strandnära hus som behövs?
Översvämningar och skyfall och värmerekord runtom i världen. Helt nya magnituder av väder. Obehagliga väder. Farliga väder.
Forskare säger att detta är bortom deras egna prognoser. Detta har de inte kunnat förutse. Inte redan vid 1,2 grader. Det kommer varningsignaler om att golfströmmen är på väg att rubbas. Den har inte varit så här svag på 1 600 år, och den kan vara på väg att helt stanna av. Niklas Boers från Potsdaminsititutet konstaterar att sannolikheten för denna typ av händelse med extremt stor påverkan ökar med varje gram av koldioxid som adderas till atmosfären. I kölvattnet av allt detta beskriver andra forskare att de svenska klimatmålen är för lågt satta.
Samtidigt har vi levt i sommarsemestern. Den har lunkat på. Humlor som surrar förtroendeingivande och vattnet som svalkar våra överhettade kroppar. Regeringskrisen avvärjdes strax efter midsommar. Typ i alla fall. En och annan har återupptagit flygresor till utlandet. Många har tagit bilen till landstället. Allt återgår till det normala. Lugnt och skönt.
Jag får lust att skrika. Högt. Det gör ont att se och förstå att klimatförändringarna är här och nu och med sådan kraft. Och samtidigt se vår oförmåga, både till förändring och ens till samtal. DN rapporterar. Och de gör det bra. Men vad händer sedan? Var är upproren, de radikala kraven på förändring?
“Inte ger man fan i politiken för att man är konventionell”, sjöng Marie Bergman. Nej, ingen av oss kommer undan. Och det konventionella är i högsta grad politiskt. Det är orsaken till de förändringar vi ser. Normer kring välstånd och livsstil. Vad som är det normala att göra i ett mänskligt liv. Normer som vi själva också bidrar till att förstärka eller att förändra.
Kanske är semesterlugnet bara en chimär. Den där regeringskrisen är inte helt och hållet avstyrd. Kvar på bordet finns också två andra helt centrala miljöfrågor; strandskyddet och skogen. Centern har - av alla politiska frågor i hela samhället – valt att ta strid för två som urholkar miljöskydd, varav en kan bidra till att fler drabbas av översvämningar i framtiden.
Det är inte fler strandnära bostäder eller ökad avverkning av skog som behövs. Det är kraftfulla åtgärder som snabbt och effektivt minskar vår klimat- och miljöpåverkan både nu och i framtiden. I ett första steg till exempel rejält höjd koldioxidskatt, stopp för investeringar i fossil infrastruktur såsom vägar och flygplatser samt snabb avveckling av fossila subventioner.
Pandemin har gett oss insikten om att politisk förändring kan äga rum väldigt fort. Det som krävs är politisk handlingskraft och inte minst acceptans och stöd hos oss medborgare. De allra flesta känner nog en klump i magen och inser att den nivå av konsumtion vi har idag inte funkar. Då kan vi inte äga och köra bil som vi gör nu, vi kan inte återgå till 2010-talets flyghets över världen eller köpa lika mycket grejer … Men det kommer ju inte innebära att vi inte kan åka bil eller flyga eller konsumera över huvud taget. Bara göra det i mindre utsträckning. Det är väl inte orimligt egentligen?
Anna Jonsson