Svett och olja
Kanske var det en och annan som i dessa coronatider satt klistrad framför teven under skid-VM? Charlotte Kalla och de andra som tidvis slirade genom blötsnö… För varmt var det, och varmare kommer det ju bli om vi inte styr om båten illa kvickt.
Kanske var det en och annan som i dessa coronatider satt klistrad framför teven under skid-VM? Charlotte Kalla och de andra som tidvis slirade genom blötsnö… För varmt var det, och varmare kommer det ju bli om vi inte styr om båten illa kvickt.
Kanske är det någon som slås av det ironiska i att svenska skidlandslaget är sponsrade av Volkswagen som ju liksom andra stora bilföretag bidrar till att marknadsföra och sälja en produkt och en livsstil som knappast är en del av lösningen på det där med blötsnön. Och som dessutom har ett track record av att fiffla med statistiken på ett sätt som fick hela marknaden med dieselbilar att skälva.
Men detta gäller ju förstås inte bara Volkswagen och det svenska skidlandslaget. En ny studie Sweat not Oil - som bland andra New Weather Institute varit med och tagit fram - visar att det finns 258 sponsoravtal runtom i världen med företag som marknadsför kolintensiva produkter, tjänster och livsstilar. Av dessa står bilindustrin för 199 stycken, och på andra plats kommer flygindustrin med 63, följda av olje- och energiindustrin med bolag som Gazprom och Ineos.
Detta kan jämföras med tobaksreklamen inom sporten som var så framträdande för några decennier sedan, men där hälsoriskerna med rökningen till slut satte stopp. Nu har tobaksbolagen till stor del ersatts av kolintensiv industri, och framför oss har vi accelererande klimatförändringar som kan ha förödande konsekvenser för många av de idrotter som är inblandade, men framförallt utmanar vår nuvarande existens på jorden.
Samtidigt finns ett stort miljöengagemang inom idrotten. Många förbund, föreningar och klubbar arbetar hårt för att minska sin klimatpåverkan och befinner sig i en rävsax. Vasaloppet har till exempel målsättning om att minska sin klimatpåverkan sen många år tillbaka, men har samtidigt Volvo och Preem som två av sina huvudsponsorer. Det håller inte ihop. Nu är det dags att våga ifrågasätta och även avsluta de sponsoravtal inom idrotten som driver på för kol- och energiintensiv konsumtion.
Du hittar rapporten här: Sweat not Oil
Läs mer om Sweat not Oil i pressen:
https://www.bbc.co.uk/sport/56472720
https://theecologist.org/2021/mar/22/fossil-fuel-polluters-are-new-tobacco
https://climatenewsnetwork.net/big-carbon-users-top-global-sports-sponsors-league/
DN: vad är en policy värd?
För exakt en månad sedan deklarerade Dagens Nyheter att tidningen av klimatskäl skulle stoppa annonser för “bensinbilar”. Sedan dess har tidningen publicerat 68 helsidesannonser för bilar som är helt beroende av bensin eller diesel.
För exakt en månad sedan deklarerade Dagens Nyheter att tidningen av klimatskäl skulle stoppa annonser för “bensinbilar”. Sedan dess har tidningen publicerat 68 helsidesannonser för bilar som är helt beroende av bensin eller diesel. Utöver dessa har tidningen publicerat mängder av halvsidesannonser, kvartssidor och småannonser som steker planeten.
Helsidesannonser för bensin- och dieselbilar i DN 18 februari – 17 mars.
DN: reklam som steker planeten
Reklam leder till att vi väljer på ett annat sätt än vad vi annars hade gjort. Det är själva förutsättningen för reklamen. Men den leder också till att vi köper mer. Därför är marknadsföring av många skadliga produkter sedan länge förbjuden eller starkt reglerad. Det gäller exempelvis tobak, alkohol, vapen och bekämpningsmedel. Det är hög tid att även stoppa marknadsföring av långa flygresor och fossildrivna bilar.
Reklam leder till att vi väljer på ett annat sätt än vad vi annars hade gjort. Det är själva förutsättningen för reklamen. Men den leder också till att vi köper mer.
Därför är marknadsföring av många skadliga produkter sedan länge förbjuden eller starkt reglerad. Det gäller exempelvis tobak, alkohol, vapen och bekämpningsmedel. Det är hög tid att även stoppa marknadsföring av långa flygresor och fossildrivna bilar.
Vi behöver stå upp mot reklam som steker planeten.
Brittiska tidningen The Guardian har som första mediekoncern i världen slutat ta in annonser för bensin- och oljebolag. I Frankrike föreslår en klimatkommission att reklam för klimatskadliga produkter förbjuds från år 2023. I Stockholm vill Miljöpartiet och Socialdemokraterna att staden ska stoppa klimatskadlig reklam på stadens reklamplatser.
Även Dagens Nyheter verkar se problemet. I slutet av oktober 2020 skrev chefredaktör Peter Wolodarski en ledarartikel om klimathotet. “På senare år har jag flera gånger förbannat mig själv för att jag inte tidigare tog klimatet på större allvar” skrev han och lovade att “ytterligare skärpa våra annonsrutiner”.
Den 18 februari publicerades den nya policyn i DN. Den anger bland annat att tidningen ska stoppa “marknadsföring av bensinbilar och långa flygresor” på tidningens premiumplatser.
En Volvo XC60 orsakar utsläpp på upp till 3,2 ton koldioxid per år vid genomsnittlig körning. Laddhybriden släpper enligt oberoende bedömare ut 2,3 ton. Annons i Dagens Nyheter februari 2021.
Det verkar funka sådär. Tre veckor senare, lördag den 13 mars, publicerade tidningen fyra helsidor för SUV:ar som är helt beroende av bensin: tre annonser för Volvo XC60 och en för laddhybriden Volkswagen Tiguan.
I annonsen för XC60 framgår att alla versioner är bensinbilar och att de enligt officiella siffror släpper ut upp till 216 gram koldioxid per kilometer.
Vid genomsnittlig körning innebär det utsläpp på 3,2 ton koldioxid per år. Enligt oberoende undersökningar orsakar hybridversionen utsläpp på 2,3 ton per år, mer än dubbelt så mycket som genomsnittet av nya bilar i EU. Volkswagen Tiguan ligger med all sannolikhet i ungefär samma klass.
New Weather har skrivit till Peter Wolodarski och uppmanar honom att se till att policyn efterlevs.
Tid för något nytt
Efter nästan tjugo år i riksdagens och regeringskansliets korridorer är det tid för ett byte. På ett sätt går vi båda tillbaka till våra rötter i civilsamhället och miljörörelsen – Fältbiologerna, Greenpeace och Jordens vänner – men med tjugo års ytterligare kunskap och insikter.
Efter nästan tjugo år i riksdagens och regeringskansliets korridorer är det tid för ett byte. På ett sätt går vi båda tillbaka till våra rötter i civilsamhället och miljörörelsen – Fältbiologerna, Greenpeace och Jordens vänner – men med tjugo års ytterligare kunskap och insikter.
Vi vet att det som måste hända i klimat- och miljöfrågan först måste hända i människors huvuden innan det händer i politiken, att en stark opinion är det enda som kan rubba politics-as-usual.
Vi vet att det finns mängder av bra förslag och idéer som inte genomförs därför att det fortfarande finns för mycket ängslan, okunskap och ointresse.
Vi vet också att det är fruktansvärt bråttom.
Tillsammans har vi grundat New Weather Sverige. Vi är kanske en tankesmedja, men mer som ett uppror och ett larm mot den rådande ordningen, där naturen gång på gång prioriteras ned för att vi inte vågar, orkar eller har råd.
Det finns 8500 registrerade tankesmedjor i världen och de flesta av dem har nog tänkt mer eller mindre kloka saker om klimatförändring, artutrotning och politik. Men det finns för få som driver på för den förändring som vetenskapen säger behövs. Det är vårt syfte. Vi är en do-tank.
Vi vill flytta spelplanen, höja ribban. Alltför ofta har vi hört att saker inte är möjliga, att förändring tar tid. Men vi har inte tid. Och allt är möjligt.
Klimatet förändras snabbare än vad vi gör, vi måste komma ikapp. Trots löften i Paris och klimatlagar händer väldigt lite. Därför kommer vårt första projekt att handla om just detta: hur vi kan skapa en snabb omställning.
Vi är en oberoende självständig partner till New Weather Institute i Storbritannien, en kooperativ tankesmedja som är aktiv i många olika projekt, kampanjer och nätverk, bland annat det internationella projektet för att skapa en snabbare omställning – Rapid Transition – som vi vill ta till Sverige och Norden.
Vi kommer efter hand att delta i fler av deras aktiviteter och lansera både deras och våra egna projekt i Sverige.
Anna och Gunnar